Allmänt

Mja, finns väl alltid någon

som vill ha spotify:

https://www.spotify.com/en/invitation/GSzPwieeCVTJPMNF
https://www.spotify.com/invitation/ceNVKfDRE8j7a8qt

Varsågod.

Livet

Koncentrerad glädje.

Så kommer då den tiden på året när en av mina stora passioner får gå igång igen. En av mina alla förälskelser som får mitt hjärta att göra små glädjeskutt och som är en av mina fixpunkter varje år.  Nu börjar en tid som kommer sträcka sig fram till någon gång i januari och eventuellt längre. Känslan slog mig som den första snön igår, när jag bevittnade just den första snön (för mig) för i år… Jag pratar inte om vintern, vilket jag inte har mycket för. Eller julen som med all sin stress, överdrivenhet och ultrakonsumtion faktiskt inte tilltalar mig mer än för julaftons familjemiddag. Jag pratar om en annan klassiker som hör både julen och vintern till. Jag pratar om glögg.

Förra året tror jag att jag konsumerade 10 olika sorters glögg, där årspremiären var med Blossas årgångsglögg för 2008. Som alla andra av Blossas årgångsglöggar så lämnade den mig inte oberörd, jag köpte genast ett par flaskor extra och njöt länge och väl av dom, i små små doser per gång. Liksom jag hade gjort året där innan, och året innan det och… Jag sörjer en stund dagen när sista koppen glögg dricks, förhandsbestämt som det är. ”Detta är den sista för denna gång, mer får jag dricka i höst”. På samma vis gläds jag när säsongen för glögginmundigande börjar närma sig igen, mitt hjärta skiner upp vid tanken av att återigen få värma en kopp glögg och sätta mig ner och njuta av att jag är inomhus och inte i kylan utanför.

Årets premiär är nu, alldeles precis nu. Jag sitter här med en kopp av årets Blossa-årgångsglögg, d.v.s. Blossa 09 med smak av Clementin. Jag är glad, jag tar en liten mun glögg och jag njuter av smaken. Jag tar en till och känner mig glad. Koppen som en gång var full är nu tom, jag däremot är full av njutning och glädjekänslor. Vintern närmar sig och det rör mig inte, bara min glögg är där med mig är jag glad.

Allmänt

En roll att spela…

Något jag alltid ogillat är oäkta människor, och med oäkta menar jag inte bara människor som döljer sina riktiga känslor och uppvisar en front som är någon annans. Jag menar också människor som ställer sig i de led som samhället ställt upp, spelar sin roll, nickar och accepterar andras åsikter och flyter där någonstans bakom i kulisserna.
Jag är själv, till stor del faktiskt, en sådan människa. Även om detta faktiskt gör mig till en självhatare.

Jag undrar hur många människor som egentligen är precis samma människa på jobbet som på fritiden? Hur många spelar inte någon roll för att vara den dom är? Tror ni att jag skulle överdriva om jag säger att kanske 10% faktiskt är exakt samma person på jobbet som på fritiden?

Jag vet iallafall att jag, i min yrkesroll, är någon helt annan än den jag är i verkliga livet. Den jag är på arbetet är en lite mer avslagen, lite mer normaliserad och tråkigare version av mig själv. När jag kommer till jobbet genomgår jag en process, jag tar ner vissa personlighetsdrag ett par hack, drar upp trevligheten några hack och blir en i den grå massan på arbetsplatsen.
Denna process går nog alla igenom när dom kommer till jobbet, jag tror att alla spelar sin lilla roll. Det är av den anledningen man kan vara skitbra ”arbetskompisar” men ändå aldrig umgås på fritiden. Man kanske umgås varenda kafferast, varenda lunch och sitter bredvid varandra på varje möte. På jobbet är man bästa kompisar, men när dagen är slut så är man inte mer än kolleger, ens spelade vänskapsroll på jobbet är över och man kommer hem och slappnar av. Låter fasaden falla bort och man känner sig som en helt annan person. Man känner sig som sig själv igen och man är nöjd även så. Åt jobbarkompisen ägnar man inte en tanke, men imorgon klockan 10 sitter man där med en kaffekopp igen och pratar skit i personalrummet, skrattar åt varandras skämt och är i, i alla fall ett par timmar till, bra kompisar.

Jag har varit med om detta flera gånger, jag har spenderat hundratals timmar de senaste 5.5 åren med att fika med olika kolleger (på två olika arbeten och tre olika arbetsplatser), skrattat med dom, gått igenom tragedier med dom och allmänt varit bra kompisar med dom. Men så fort jag slutade på förra arbetsplatsen så försvann alla utom en från mitt privatliv. Människor jag delat hemligheter, personliga historier och många timmar med blir helt plötsligt inget mer än en människa i historien… Man kommer fram till att man bara var kompisar för att det helt enkelt inte fanns någon på arbetsplatsen som passade ens personlighet bättre, om man hade träffats i privata sammanhang hade man kanske inte ens börjat prata med varandra. Men på jobbet tar man vad man har.

Förvirrat inlägg javisst. Men och?

Allmänt

Växter och jag.

Jag tänkte sätta mig ner och skriva ihop en liten statusupdate medans jag väntar på att badkaret fylls med varmt härligt vatten och min tvätt snurrar sina sista varv i tvättmaskinen.
Jag uppdaterar ganska sällan nu, någonstans läste jag en gång att man bör uppdatera en blogg 3ggr per dag om man vill hålla sina besökare intresserade. Detta känns inte aktuellt för mig, jag vill inte uppdatera utan substans. Jag vill gärna att folk ska känna att det jag skriver faktiskt inte bara är något dravel jag skrev för att fylla bloggen med inlägg.

Som ”alla” vet så är växter mitt näst största intresse efter datorer, ett intresse som ibland tar mig iväg på roliga experiment. Förra året korsade jag fram en egen sorts chili, en hybrid mellan två olika sorter jag hade här hemma sedan tidigare. En av dessa, kallade ”Bolivian Rainbow”, är små, runda och skiftar färg ett antal gånger under mognadsprocessen. Den andra, som jag inte kan namnet på, ser mer ut som miniatyrchilis av klassiskt slag och skiftar bara mellan grönt och rött. Min fina F1 hybrid (första generationens hybrid) har ärvt färgväxlingsegenskaperna av den första och formen av den andra. Även fast färgerna inte är desamma som på Bolivian Rainbowen. Den börjar med att den är grön de första dagarna efter att kronbladen ramlat av, sedan blir den mörkt, mörkt, lila för att sedan övergå till en mörkare form av grönt och sist ändra till rött. Smaken är onyanserat stark, det är inte mycket riktig ”smak” som går igenom styrkan om man inte torkar dom först. Dessa små frukter brukar jag roa mig med att dela ut till folk på fyllan. Så sent som igår så gav jag några offer en varsin liten (och dom är verkligen små) på en krog här i Bollnäs. Reaktionerna är blandade, men den normalaste är ”FYFAN VAD STARK” och sedan en snabb marsch in på närmsta toalett för att dricka vatten.

Det näst senaste experimentet är att korspollinera orkidéer för att sedan skicka vidare dess fröer till en odlingsfirma i holland som under 3-4 år odlar upp mina fröer till fina Orkidéer. Kostnaden blir rätt hög, men det kan bli trevligt att ha sin egna sorts orkidé.

Det senaste, och dagens växtexperiment kallas Champinjoner. Jag har nyss blandat lite välbrunnet gödsel med jord och skall nu vänta i 1-1,5 vecka på att myceliet ska växa till sig i snäll rumstemperatur. Sedan skall lådan placeras ner i källaren där temperaturen ligger på stadiga 15,5°C. Så om 4-5 veckor kommer jag förhoppningsvis kunna skörda mina första hemodlade champinjoner.

Allmänt

Vattenpipan och jag

Jag har haft lite roligt ute på balkongen alldeles nyss, så jag måste väl länka det här också så att alla får se det.
Jag fick en liten publik om 4 personer som skrek ”MER MER MER!!!”, att alla utom 1 var typ 10 år gör ju det hela mindre roligt. Men jag hade åtminstone en äldre herre som stod där och hoppade också :D

Livet

Hösten kommer med stormsteg

Här kommer då första inlägget efter semesteruppehållet, ganska inspirationslöst och väldigt snabbt ihopslängt. Mer kommer komma under hösten, det kan jag lova.

Jag sitter nu ensam i min lägenhet tillsammans med min söndagsångest, min vattenpipa och min kära, tvärdöva, katt. Sambon är borta, hon åkte till london för att hälsa på sin syster. Jag känner den kalla kvällsluften krypa in genom den öppna balkongdörren. Jag känner igen kylan och jag känner igen lukten av luften. Det är hösten som analkas. Marken har blivit kallare, sommarväxterna vittrar ner och dör, blomstern har avslutats och dikena överfylls av höstens blommor, renfanorna. Dessa modiga växter som står emot både kyla, korta dagar och näringsfattig jord efter sommarens blomsterprakt. På min balkong börjar tomaterna mogna, jordgubbarna skjuta sina sista skott och de ringblommor, lupiner, violer och allt annat som växt i mina balkonglådor börjat fälla sina blommor, sloka ihop på samma vis som hösttrötta människor gör och mörkret har fallit. Nu närmar sig min absoluta favoritårstid. Mörkret och kylan bäddar för perfekta myskvällar med en varm kopp choklad, te eller kaffe. Semestern är slut för de allra flesta och arbetet har påbörjats, samhället återställs till sin normala gång. Slut är det med restauranger och butiker som håller semesterstängt. Caféer vid badplatser stänger igen och ägarna återgår till vad de nu gör under årets resterande 8-9 månader. Lyktor tänds efter vägar, stigar och motionsslingor, vädret blir lite hårdare och allt är bara underbart. 

Framtiden håller en fram en hel del saker åt mig och väntar på att jag skall komma och plocka. Där om två veckor har jag min andra uppkörning som förhoppningsvis också blir min sista. Jag skall ta körkort innan höstlovet, det har jag lovat både mig själv och min lillebror. För där under höstlovet skall jag och min lillebror ta oss till tyskland, ta vår årliga road trip som i år tyvärr blivit försenad gång på gång. Ännu närmare i tiden så skall jag imorgon hålla min första lektion med eleverna, IT-samordning tillsammans med en av våra treor. Jag har inte hållt i denna kurs tidigare och det ska bli ett äventyr i sig att hålla i den tillsammans med min nya kollega Martin.
Innan dess skall jag göra klart mina bekymmer på balkongen, stänga dörren som släpper in den kalla luften och ta med mig ett glas kallt vatten, en frukt och en bok och sätta mig i ett badkar fullt med varmt vatten. Det skönaste jag vet, och den enda tidpunkten på dygnet jag känner mig helt tillfreds med mig själv. Sedan är det sömn som gäller, en sömn jag redan nu känner kommer bli månadens bästa.

Lev väl kära värld, ta det lugnt i höst och njut av varje sekund.

Allmänt

Semesterstängt

Som ni märkt har min blogg inte uppdaterats de senaste veckorna, detta är p.g.a. att jag håller semesterstängt.

Men, en liten update vad som hänt i sommar i någorlunda kronologisk ordning:

0. Detta skulle vara nummer 1, men orkar inte ändra numreringen. Nationaldagen spenderades i stockholm och avslutades med karusellåkande på Gröna Lund. Jag åkte berg och dalbanan för första gången i mitt liv. Jag HATAR berg och dalbanor, mest för att dom bara är menlösa och att jag är skiträdd. Jag åkte också Fritt fall Tilt, som verkligen var höjdpunkten på besöket. Skitskoj!

1. Midsommardagen spenderades i Enviken på min kusins bröllop, där blev jag full och sov skavfötters i tält med min lillebror. I den öppna baren serverades drinkar som bartendern blandade ut olika beroende på vart man hade sitt ursprung.
"Är du dalmas eller jämte" frågade hon konstant, de som var dumma (eller lugna) och svarade dalmas fick en grogg som fortfarande bibehöll groggvirkets röda färg, svarade man jämte så fick man groggar där den röda färgen snarast var blaskigt rosa. Jag drack rosa drinkar hela kvällen och blev därav inte direkt spiknykter. Kvällen avslutades dock abrupt precis när jag började få upp tempot. Vid 02:15 tyckte jag att det var skitskoj, började ge järnet på dansgolvet…Tyvärr ensam då alla börjat packa ihop och dra då, jag la mig för att sova på gräsmattan men kom efter ett tag på att det var bättre att våldsgästa lillebror i tältet. Lillebror fällde sedan ihop tältet över mig klockan 07:40, så då var det dags att gå upp och börja hjälpa till att städa kaoset från dagen innan.

2. Jag var på kryssning (Birka Paradise), detta var härligt, vi drack drinkar, åt buffé, solade och kollade på skärgårdsöar.

3. Var på "Cowboy-fest" hos sambons kompis, kvällen avslutades på parken i Bollnäs. Dansandes framför Björn Rosenström med ömsom min sambo, ömsom en bekant på axlarna. Efterfest hos en kompis som avslutades abrupt klockan 04:00 av att jag blev utkastad därifrån. Historierna skiljer sig lite åt vad i helvete jag gjorde för att bli utkastad. Min kompis kommer inte ihåg mer än vaga minnen av att jag bet hans ragg i foten. En annan bekant (samma som spenderade tid på mina axlar) berättade att jag hade blivit nerslagen/nerbrottad av nämnda ragg och efter det fått gå. Själv var jag för full och minns absolut ingenting.

4. Rockweekend besöktes såklart alla dagar tre, där var det lerigt! Paradise Lost sög live, chickenfoot är överhajpade, Sator är ett av sveriges grymmaste live-band. Kompisen från #3 delade mitt öde från helgen innan och minns Ingenting av festivalen.

5.  Var till Vinströmmarna utanför Voxna med sambon och en kompis och badade, åt mat och lekte lekar.

6. Blivit i stort sett klar med körkortet, teorin skrevs i går (29/7) med 61/65 rätt, tidsåtgång: 15 minuter.
Skitenkelt prov, är det verkligen så här lite man behöver kunna för att klara teorin? Skrämmande…
Uppkörning sker 19/8 augusti klockan 15:45, update kommer senare.

Livet

Att var trolös.

Jag är inte speciellt religiös av mig vilket antagligen har märkts på tidigare inlägg här på bloggen. Jag ogillar hjärntvättade människor som med alla medel försöker sprida sin tro. Vara sig den tron nu är den kristna tron, judendom, islam eller buddism så ställer jag mig frågande till själva propagerandet för något som i stort inte känns som något annat än glorifierade sagor.
Ta t.ex. katolicismen som snarare är en hel institution här i världen, de har sitt eget lilla land (vatikanstaten), sin egen superledare (påven) och sina egna regler att följa. Precis på samma vis är fundamentala islamister och judar till vis del toppstyrda, vare sig det är en Imam eller en Rabbin så håller dom fast i sina troende och ser till att de tror rätt och följer de seder som krävs. Nej, nu var jag lite överdriven, påven har betydligt mer makt över det katolska folket än vare sig en Imam eller Rabbin har över de sina. Men vad jag vill komma till är att t.ex. katolicismen inte är något annat än ett glorifierat djävla försök till maktutövande på sämre vetande…

Jag säger inte att jag definitivt inte tror att det kan finnas någon "skapare" som planterat oss på jorden. Men jag vägrar då tro på att det är någon övernaturligt väsen som skulle vara så skilt från vår värld att han dels skulle vara allsmäktig och dels även evig. Vad gör då denna världen annorlunda än valfritt datorspel där vi, människorna, är herrar över datorspelens karaktärer? Vi har fri vilja svarar några, nej…Hur vet ni det? Kanske alla våra handlingar bara är klick på en gigantisk musknapp någonstans på andra sidan?

Nej, jag tror då definitivt inte på någon allenarådande "gud" som kan göra vad han behagar. Då ser jag det som mer troligt att världen skapades av ett par ungdomsutomjordingar som på en fyllefest råkade skvälpa ner lite dumma saker på jorden… Eller varför inte The Flying Spaghetti Monster (http://www.venganza.org/) när vi ändå pratar bisarra idéer?

Nej, nu har humanisterna kört igång årets bästa kampanj…Den heter Gud finns nog inte och finns att beskåda lite överallt. Här på webben närmare bestämt på http://www.gudfinnsnoginte.se.

Jag känner att vi bör ta bort "Kristendomen" som huvudreligion i Sverige och eventuellt kanske sträcka oss så långt att säga att vårt samhälle är baserat på kristen moral. Även om det också låter lite fel…

Fram för agnosticism och ateism (där jag hör till den förra).

Livet

Svenskar

De tunga regnmolnen rullade sakta över landet, de spred sin last över ängar, skogar, åkrar, hus och vägar i ett hastigt tempo. Vattnet forsade ner längst trädstammar, rev med sig smuts, insekter och lavbitar. Ner i marken, genom de första lagrena av gräs,gamla löv och lös jord blandat med grus. Spolar bort och dränker maskar, insekter och spindlar. Ger liv åt växtkrävande plantor och fuktälskande svampar. Jorden är mättad, överfylld av vätska, det kan inte ta emot mer. Pölar bildas, pölar där gamla löv och små grenar flyter på ytan, flytande iväg nerför vägar, ner i dagbrunnar och vidare till utloppet i älven en bit bort. Sommaren, den svenska sommaren, blöt och regnig men på något vis absolut underbar. Vi genomlever den varje år, vi klagar, vi skäller och åker härifrån på semester i länder på andra sidan jorden för att undvika regnet. Men vi bor kvar, vi lever här, vi tillhör denna sommar och den bor i vår själ. Vi är en del av den precis som den är en del av oss och vår identitet. Vi svenskar, vi nordbor som älskar att klaga, älskar att vältra oss i missnöje men aldrig göra något konkret åt alla fel vi finner med vår värld. Vi gnäller, vi accepterar och vi går vidare. Aldrig sker det att vi ändrar, flyr eller bryter mönster. Vi är här och vi vet att det även finns ett "där". Ett "där" där det inte regnar lika ofta som solen skiner, ett "där" där 7 månader per år inte regeras av mörker, kyla och ensamhet. Ett "där" där vädret alltid är bra, där persikor, apelsiner och andra exotiska frukter kan växa i trädgården. Vi vet detta och vi drömmer om detta, men vi stannar kvar. Bor vi här för att vi älskar det, eller kanske för att vi älskar att ha något att klaga över. En biljett utomlands ligger bara några få tusenlappar bort, ett jobb i ett annat land är inte svårare att få än ett jobb här hemma, men vi stannar kvar, vi är, vi bor och vi älskar.

Sverige är landet lagom, vi har lagom mycket regn, lagom mycket sol, lagom mycket vinter och lagom mycket folk. Vi älskar vårt lagom, och vi stannar kvar här för att vi själva bara är lagomt nöjda med det vi har.

Allmänt

Fiska fiskar.

De senaste åren har jag fått lite av varje på posten via olika saker jag beställt. Detta inkluderar t.ex. plantor av diverse slag bl.a. plantor (allt ifrån sticklingar till fullstora krukväxter), tatueringsmaskiner och tatueringstillbehör (fråga mig inte), paket med tabletter från Apotekets webshop, tandborstar, snus och kaffe. Helt enkelt lite av allt möjligt. Därför frågade jag härromveckan om någon kunde få för sig att skicka en akvariefisk till mig. Som ett litet socialt experiment. Tyvärr löpte inte detta projekt speciellt väl ut då jag fortfarande inte fått någon fisk i posten. Detta är ju lite förvånande, av alla galna människor ute i världen så borde ju faktiskt någon av dem läsa min blogg. Någon av er borde vara galen nog att helt enkelt skicka en akvariefisk i levande tillstånd till mig. Men nej, tydligen finns det ingen som varken har tid eller lust att försöka engagera sig i något sådant.
Jag har därför både utlyst en tävling där vinnaren vann 100kr och skickat mail till div. akvariebutiker, alla vägrar skicka en fisk till mig. Därför har jag nu gett upp hoppet om att någonsin få en fisk på posten, min katt blir utan lekkamrat och mitt golv i hallen blir antagligen en liten bit torrare än vad den skulle vara om ett paket med en fisk helt plötsligt damp ner i postinkastet.

I USA verkar det dock vara helt normalt att skicka akvariefiskar via div. budfirmor, varför är det inte så i Sverige?
T.ex. säljer www.californiacichlids.com fiskar via post i Kalifornien och fler sidor finns, även på eBay verkar det vara relativt "big business" att sälja akvariefisk via internet/post.

Nej ni, nu får ni skärpa er…En guppy vill jag ha!