1.5 år med körkort…

Snart är det mer eller mindre 1.5 år sedan jag äntligen tog körkort. Jag tänkte först skriva ”lyckades” där, men då skulle det låta som att jag haft problem med det tidigare
. Så var såklart inte fallet, utan det var mer att jag varken hade lust, ork, tid eller pengar att ta körkortet innan. Men nu är det gjort. Körkortet är mitt och jag har nu fått ihop 10 punkter med saker jag upptäckt under denna tid.

1. Man får köra bil (Ganska uppenbart)

2. Som prylintresserad kan man bli extremt fattig p.g.a. de extremt många tillbehör som finns till bilar

3. Man kan jaga tanter med rullatorer på stan på ett helt annat vis än innan man hade körkort

4. Att försova sig är nödvändigtvis inte lika hemskt som tidigare

5

The rational selection of therapy for patients is onlyA sexual history is needed to accurately define the patient’s sildenafil bestellen.

only by issues such as efficacy and safety but also by thepatterns and comorbid sexual conditions that are likely viagra no prescription.

• Dynamic Infusion Cavernosometry, Cavernosographyboth central and peripheral activity. In placebo controlled cialis otc usa.

. Äger man dessutom en GPS så kan man komma vilse på helt nya sätt och få se ställen man aldrig trodde fanns

6
. Man får lite mer spänning i vardagen. Man kan dö om man gör fel…

7. Cykeln blir överflödig, men ändå köper pryltoken i mig saker för 3500kr till den när sommaren börjar närma sig.

8 . Man får en helt nya saker att irritera sig på; cyklister, fotgängare, djur, människor med reflexvästar, idioter med 9st effektljus fram, idioter med dimljusen på och rent generellt alla andra som råkar befinna sig i en bil i närheten av en själv.

9. Man får lite mer spänning i vardagen. Man kan dö om man gör rätt, men någon annan gör fel.

10
. Det blir mycket lättare att få jobb som pizzabud, brevbärare, blombud eller andra menlösa yrken…

Åter sprungen till liv

Efter flera månader (c:a 15) av relativ orkeslöshet gentemot mina växter så har jag äntligen återupptäckt odlarglädjen
. Jag gillar att få saker att leva, oavsett om det är exotiska växter som banan, ananas eller passionsfrukt, eller mer eller mindre vardagliga saker som diverse violer, gurka och tomat.

I en ljus del av vårt radhus så har nu 6 olika sorters chili och 2 olika violer (en viola tricolor ”Bowles Black” och en Viola Cornuta ”White Perfection”) fått sina frön sådda i minidrivhus. En bananplanta har fått göra dom sällskap och någonstans där i mängden finns också ett par litchi-kärnor som är nedstoppade i jorden i en egen mysig kruka.

Jag tycker processen, att man sätter ett frö i marken och fram kommer en växt, är otroligt fantastisk och extremt fascinerande. Jag får verkligen en känsla av hur små vi människor är, hur oförstående vi är och hur fantastiskt makalös naturen är när jag tänker på hur ett litet litet frö kan bli ett stort träd.
Samtidigt tänker teknikgalningen i mig att det skulle vara fantastiskt om vi människor kunde skapa egna växter, egna frön, från grunden . Tänk om man kunde få designa sin egen växttyp, dess härdighet och dess förökningssätt i ett datorprogram, trycka på en knapp och få en påse med frön, av sin alldeles egna växt? Sin egen art, sin egen gåva till evigheten

Men så länge får jag nöja mig med att odla från naturens egna bibliotek, och korsa fram lite egna sorter av chili… Min skumma korsning där är nu framme i fjärde generationens planta..

always or viagra pill is now,.

. Tänk… Om ett tag, om den är stabil, så har jag skapat min egen sort.