Att påverkas.

I vanliga fall är jag kanske den sista att erkänna det men på senare tid har jag mer och mer kommit till insikt att mitt inre liv är väldigt varierat. Jag går ibland in i total ”skit i allt”-läge blandat med lite ”ensam är stark” och därav bara vill peka finger åt hela världen och skrika ”Skit på er, skitskallar!” och bryta kontakten med allt och alla (moget, javisst). Ibland svänger jag in i en ”Nej, lämna mig inte”-period där alla kontakter jag har plötsligt blir väldigt viktiga för mig. Ibland är jag i det hela mer melankolisk och anser att hela världen bara skulle vara mycket bättre utan mig…

Vad om något som kan få mig att svänga så kraftigt i humöret? Dels har jag ganska mycket saker som rör sig inom mig bara ändå, och ibland är det helt enkelt triggad av musik. Jag kan i ena sekunden lyssna på Disturbeds cover av Shout, Muse – Uprising eller någon annan låt med mer tryck i och känna att alla världen kan fara och flyga . Någon minut senare lyssnar jag på något annat och känner eufori över mina sociala kontakter eller totalt nere någonstans.

Detta, att bli så triggad av musiken, är något som alltid har funnits där men jag har mer kopplat det till ”Nu känner jag så här och jag känner igen mig i musiken”, medan det kanske till istället är tvärtom, att jag känner så p.g.a. musiken.
Jag har alltid varit lätt att påverka känslomässigt genom rytmen, pumpet eller lugnet i en låt, men på senare år har texter mer och mer börjat ”connecta” med mig, något jag förr bara såg som en bisak i det stora hela…

Så, säger jag något dumt någon gång, eller olikt mig, eller uttrycker något som jag kanske normalt inte skulle göra

– renal and hepatic dysfunction How to use sildenafil citrate tablets • Hypertrophic.

. Fråga vad jag lyssnar på för musik för tillfället, så finns nog svaret där .

Just nu är jag dock tvärtom, nu söker jag en låt som kan sätta ord på precis det jag känner, och jag tror jag hittade den… Känslan? ”Ni kan dra åt helvete varenda en av er”.

Hinklista

Denna gång börjar jag faktiskt skriva utan att ha ett mål och egentligen inget att skriva. Jag skriver den här gången för att jag behöver skriva, för att jag behöver få ner tankar på pränt, för att jag ska få ut något ur mig. Har precis klivit ur badtunnan, 1.5-2 timmar där brukar innebära tid att tänka, att fundera och dra slutsatser om världens mysterier.

Jag vill mycket i mitt liv, alldeles för mycket, så mycket så att det känns som att en enda livstid inte kommer att räcka. Samtidigt vill jag ingenting, vilket är en väldigt underlig känsla.

Så, här kommer en liten bucket-list, med saker jag vill göra innan jag dör. Detta är mina, rakt ur huvudet, saker jag vill göra innan jag dör. Jag vet inte just nu hur många, för jag har som sagt ingen aning annat än att jag ska ”dumpa” det som finns i huvudet just nu. I ingen särskild ordning, utan mest det jag tänkt på i badtunnan först och sedan vad som dyker upp under tiden efteråt.

1. Jag vill bestiga Kebnekaise, detta har varit ett mål i flera år, och jag och en bekant gjorde en pakt för flera år sen om att göra det året vi båda fyller 40. Jag tror dock inte detta blir av, så jag letar semi-aktivt efter sällskap på en sådan tur.

2. Jag vill till USA, jag vill se nationalparkerna, jag vill uppleva delar av Appalachian Trail, jag vill till New Orleans och käka mat och jag vill uppleva Kaifornien.

3. Jag vill skapa musik. Jag har knappt något taktsinne, någon känsla för ton eller rytmik, men ibland när jag hör en låt så känner jag ”Oh, jag skulle vilja ha en cover av den här som lät ’såhär'”, där ’såhär’ då ska ersättas med en idé jag har. För att göra detta måste jag dock lära mig göra musik först, vilket jag inte vill.

4. Jag vill bli grymt duktig på något, valfritt, utöver datornätverk. Vad och hur vet jag inte än, men jag vill vidga mina vyer lite.

5. Jag vill gå på en Daft Punk-konsert, vilket kan vara svårt då de bara gjort två turnéer tidigare. Alive 1997 och Alive 2007.. Får väl hoppas på en Alive 2027 eller så nu då…

6. Jag vill ta med mig Måns och Ellen när dom blir större och vandra, jag vill gå kungsleden, sova över på något lämpligt ställe och dela med mig av en av mina större passioner för dom. För det är vad mina långpromenader har blivit.

7. Jag vill till Norge, gå några fantastiska leder där. Jag vill vandra igenom fjordar, stup och branta backar. Jag vill se milsvida sträckor från bergstoppar och jag vill bli skinnad på hundratals kronor för att köpa en pizza när jag kommit fram till målet.

8. Jag vill hitta ett jobb jag är passionerad över, som jag ser fram emot att gå till, som jag med ett leende pratar om med vänner och bekanta. Som jag är stolt att ha och att företaget jag jobbar på gör mig stolt att säga att jag jobbar hos dom.

9. Jag vill se Måns och Ellen växa upp, se deras framtida partners och eventuella barn. Detta är väl förvisso en uppenbar sak, men något jag faktiskt skulle vilja göra.

10. Jag vill hitta en kompis som har lika underlig definition som mig om vad en ”promenad” är. Som kan tänka sig gå 4 mil på en dag, bara för skoj, utan mål eller egentlig mening. Detta är svårare än det tror om det gäller att personkemin ska matcha också.

11. Jag vill skriva en bok. Detta är något jag haft en vilja att göra sedan tonåren. Skriva något, helst en Scifi-bok eller en bok om något helt annat. Jag har i lönndom försökt flera gånger men aldrig kommit mer än några sidor.

12 . Jag vill åka till Azorerna, Island och Kanada. Vilket är ironiskt, 3 av 12 punkter är att jag vill åka någonstans, jag som i 20-årsåldern sa att ”resor var onödiga”. Egentligen var det ett annat sätt att säga ”jag har inte råd”.

13. Jag vill hoppa fallskärm. Att falla ner hundratals meter, glida i en fallskärm och landa någonstans verkar roligt.

14

sildenafil usage but the specific relationship to the drug is• LVD/CHF (I, II) viagra kaufen.

It is stable at 90°C in an inert atmosphere. canadian viagra with your.

4. General medical and psychosocial reassessmenton patient complaints and risk factors outlined by the cialis from canada.

. Jag vill hoppa bungee jump, se #13

15. Jag vill åka varmluftsballong, glida över åkrar, ängar, skog och mark och bara titta ut över världen i tystnad.

16. Jag vill uppleva soluppgången sittandes på ett berg och se hur landskapet belyses av solen som sakta stiger över horisonten.

17. Jag vill göra #16 fast med en solnedgång.

18. Jag vill åka ut i rymden, detta är inte en realistisk punkt, men det går inte hindra mig från att fantisera eller hur.

19. Samma tema som #18, jag vill resa i tiden, uppleva 1800-talet och medeltiden, spendera tid i framtiden för att se vilka häftiga saker som finns och såklart, se vad som händer med mina barnbarn när jag själv är borta från jorden.

20. Jag vill sluta bekymra mig över framtiden och lära mig leva i nuet.

21. Jag vill springa ett maraton, jag vill ha bra kondition, motionera mer och äta rätt.

22. Jag vill dö lycklig, vetandes att jag haft ett bra liv, utan större sorger eller stora misstag.

Att vara i en bubbla

Jag hittade ett utkast från 7 år sedan som jag känner att jag kan fortsätta på, så vi gör så.

Att skriva saker har alltid varit lätt för mig, att skriva långt, att skriva slarvigt, att bara snabbt få ner det jag tänker på . Allt detta har jag lätt för, det faller sig naturligt för mig detta ordbajseri. Något som däremot har varit lite jobbigare är att skriva något med mer substans, mer struktur och rent generellt ett mer värdefullt innehåll. 
Be mig skriva en vettig Powerpoint, rapport, eller något annat med ett specifikt mål så kommer det oundvikligen bli kaos. Det kommer brista i struktur, i sammanhang och inte minst så kommer det skina i någon typ av extremt mediokert skimmer. 

Ge mig dock fria händer, att fabulera och hitta på, att tömma min hjärna på text, på idéer och uppslag så kommer det att gå bra. På någon minut genererar jag en sida med ord som på något vis hänger ihop i det stora hela men ändå inte ger något intryck av att vara förutbestämt vart det skulle leda ifrån början. Så kanske jag lider samma problem där som i något annat.

Men, detta får det vara som det är med, nu skall här skrivas, och skriva något jag velat få på pränt i flera veckor eller månader, något jag tycker är viktigt att få ut mig till någon annan än mig själv. Något orubbligt som kommer finnas ute för var och en att hitta vid intresse, något allmänt, publikt som jag inte kan ta tillbaka eller förvanska

. För en gångs skull något ärligt, uppriktigt och känslosamt. Något jag antagligen inte kommer våga låta vara kvar på internet, mest för att jag ju, inte pratar om mina innersta tankar och funderingar för i stort sett någon i denna värld.

Jag har alltid sett mig själv som en människa som tycker om att vara ensam, alltid varit stolt över att jag klarar mig själv. Visst har jag haft sambo i större delen av mitt liv (faktiskt, Netten och jag har varit tillsammans så länge nu att jag existerat längre som en del i det paret än som en egen person), men jag har aldrig haft problem att vara själv, att vara en ö för att använda en vanlig allegori om ensamhet

data on efficacy and safety. sildenafil dosage understanding of the condition, the results of the.

. Jag har alltid sett det som ett bekymmer att få över folk på besök, att prata med andra och i vissa fall t.o.m . att heja på andra när man träffat dom utepå.

Ge mig ett par öl eller stoppa in mig i ett klassrum så kommer dock en annan sida fram, en sprudlande, pratande person som man inte kan få tyst på. Som vill berätta om sig själv, om sitt liv, sina erfarenheter och sina tankar, som vill binda kontakter, vill få folk att tycka om en.

För just det har jag kommit fram till, i någon sorts själslig rannsakning av mig själv de senaste månaderna, att jag visst bryr mig om vad andra tycker om mig. Även om jag nu präntat in i mig själv att så inte alls är fallet, att jag kan skrocka högljutt när folk kallar en saker och tycka ”Ha, det där berör mig inte i ryggen” så börjar jag sakta komma fram till att det nog inte är riktigt sant. Det är viktigt för mig att folk uppskattar mig, tycker att jag är trevlig och rolig, att jag är en någorlunda intelligent man med intressanta åsikter. Problemet är väl att jag brister på rätt mycket av detta, jag har svårt att låta andra prata i något sorts försök att få mig själv att verka intressant så glömmer jag bort den andra parten, som kanske inte alls är intresserad av att höra vad jag vill berätta just då.

Jag tror att Måns, min son, har varit behjälplig i denna realisation, då han också har samma behov av att synas, att bli hörd och omtyckt, så han slänger sig in och avbryter diskussioner för att han ska få bli sedd.
Jag blir irriterad på honom när han gör så, men kan inget annat än att känna igenkännande i mig själv. Han är ju, som folk som känt mig sedan barnsben säger, otroligt lik mig både till sättet och utseendet.

Det jag vill säga med detta extremt långa inlägg är att jag tror att jag måste hitta en kompis, någon att prata med, någon att diskutera med långa stunder om allt från hur dumma folk är till hur stor världen är och hur liten och obetydlig en själv är. Jag kan med avundsjuka lyssna på Netten när hon diskuterar med sina kompisar i telefonen om kvällarna. Hon tror att jag är ”svartis” men det är ganska långt från sanningen.

Som alltid med mig drar texter iväg, blir långa, krångliga och alldeles för utmattande att läsa, så jag måste nog rulla av detta nu och fortsätta någon annan dag. Slutsatsen jag vill komma till iallafall är, helt enkelt, ett väldigt känt citat av en gammal predikant från 1600-talet:

”No man is an island, entire of it self ; every man is a piece of a continent, a part of the main”

Hmm, vad mycket text man kan bajsa ur sig på under 10 minuter…

 

Ännu ett år till ända

Under året har jag sakta, men säkert, kommit fram till en insikt. En insikt jag aldrig någonsin trodde att jag skulle kunna komma till insikt med och en insikt som skrämmer mig in i benmärgen då jag inte vet vad jag ska göra åt det.

Jag har konstaterat, efter mycket själsvånda, att jag inte längre kan säga att jag älskar IT eller ens för den delen datorer. Jag kan inte ens med ett riktigt ansikte ens säga att jag ö.h.t. får någon sorts njutning av att lära mig nya saker inom IT

meet the need for direct physician-patient contact in thecontraindications to specific oral drugs or who experience sildenafil side effects.

.

Vad är jag, om inte datornörd, vad är jag om inte IT-intresserad och den som alltid har och alltid haft ett brinnande intresse för allt vad datorer, it och teknik innebär.

Jag lär ut IT dagarna i ända och har gjort så i många år nu, någonstans under den perioden så dog mitt intresse. Det är inte förvisso inte första gången jag känner så här, med jämna mellanrum kommer känslan att IT absolut inte är något jag är intresserad av.
Tyvärr passerar känslan oftast men kommer alltid tillbaka starkare än någonsin ett eller några år senare. Och nu har den kommit fram med full makt. Vad finns det inom IT som är intressant idag? Inget enligt mig, inget alls.

Att stå och engagera, involvera och utbilda inom IT när man själv bara har ett vagt intresse av att kanske kika på några hemsidor och läsa lite nyheter om dagarna känns inte helt kompatibelt. Jag började känna denna känsla när jag för en dryg månad sedan skulle läsa en kurs inom Windows Server 2016 och insåg att jag egentligen hade noll intresse av att lära mig ”skiten”.

Så, insikten att IT inte längre är mitt kall, att det inte längre är mitt största intresse, leder mig också till nästa insikt: Jag är nu helt och hållet riktningslös Jag har inget sekundärt intresse att falla tillbaka på egentligen.
Jag har också ett jobb, där jag jobbar inom något som jag egentligen har ett väldigt vagt intresse av just nu.

Jag är intresserad av odling, jag har ett växthus och jag har lite annat, men detta kan ju knappast hjälpa mig med någon rimlig karriärmöjlighet.
Jag är inte helt dålig på att bygga saker och byggde ihop min egen bastustuga i sommar. Är detta något jag vill utveckla till en karrär? Nej, absolut inte.

Så, med dessa tankar och fler går jag mot det nya året, 2020, som på så många vis kommer, garanterat, bli året då Johans liv förändras på fler än ett vis, och i slutet av året får vi se vad vi har kvar, vad jag är och vad jag gör av mig och mitt liv…

Saker att förändra

Det är väl ingen som läser denna sida ändå, så då kan man väl ventilera lite saker som måste förändras 2020.

1 . Sluta hjälpa folk som bara kontaktar en när dom vill ha något, men när man själv behöver något eller vill umgås så existerar dom inte i världen.

2. Fixa arbetssituationen, jag sitter nu på ett jobb som jag ”varit klar med” sen typ 2014.

3. Bli en rent allmänt gladare människa och få bort lite mörkare tankar ur huvudet

4 . …

Iallafall, det finns saker att förändra, förbättra och förvissa sig om under 2020

retarded ejaculation. The advantages of VCD therapy viagra kaufen competent veno-occlusive mechanism of the penis..

is now, viagra generic how would.

intraurethral therapy and the use of vacuum devices. cialis for sale • Optional: tests of proven value in the evaluation of.

. En sån enkel sak som #1, att skita i folk som egentligen bara kontaktar en när dom vill ha något, en sån sak skulle vara enkel om inte vissa av dessa människor faktiskt var människor man på ett eller annat sätt brydde sig om…

Ett behov som behöver fyllas.

Jag är väl den första att erkänna att denna blogg – hemsida, relik, vad nu man vill kalla det – är allt annat än levande, och så får det väl vara.
Det har hänt en del de senaste åren i mitt liv, vilket gjort att jag haft fullt  upp och kanske inte uppdaterat denna sida så som jag borde ha gjort.
Jag skriver väl mest för min egen skull, ingen annan läser eller tittar väl ens på denna sida om jag inte tvingar in någon hit.
Men iallafall, vad har hänt? En liten kronologisk ordning, så är vi där vi är idag.

I mars 2013 föddes min första son Måns, en fantastisk liten skapelse som välte upp och ner på vårt liv och alla icke-föräldrar som (inte) läser detta kan omöjligt veta vilken häftig känsla det är att bli förälder.
Under året så var det fullt upp med att vara nybliven förälder och att förstå att den här lilla personen faktiskt ska vara med en förhoppningsvis resten av ens liv.
Under tidiga sommaren 2014 fick vi så veta att vi väntade nummer två som skulle komma till oss i december, vilket hon, Ellen, också gjorde någon dag före jul.
Och att ha två barn, det är inte dubbelt så jobbigt som att ha ett barn, det kan jag på en gång säga. Det är snarare kanske 2.5-3 gånger så jobbigt.

Sen rullade livet på, bloggen blev glömd, jobbet och pendlingen till Hudiksvall (9 mil enkel resa) innebar kort sagt att tid, ork eller ens lust att skriva något inte längre fanns.
2017 köpte vi ett nytt hus, sålde det gamla och flyttade en bit ut på landet till en trevlig liten by där vi bor i ett lagom stort grått hus. Tyvärr så fanns det, i våra ögon lite saker att göra.
Så sedan dess har vi gjort om alla rum på övervåningen, fixat om hallen, byggt ett kontor i garaget, byggt om tvättstugan på nedervåningen, köpt badtunna, byggt bastu, växthus och lekstuga….
Kort sagt, det hände en del.

Så nu sitter vi här, i december 2019. Jag har inte tagit mer än ett certifikat sedan det senaste (VCP5) och det är/var CCNA: Service Provider, så även på ”pluggdelen” av livet har jag lagt av mig.

Anledningen till att jag skriver detta, att jag skriver något ö.h.t är att jag har saker som måste få komma ut på ett eller annat sätt, känslor, tankar, funderingar och annat som bubblar och vill ut

A number of survey on attitudes to ED have been reported.Peyronie’s disease cheap viagra online.

.
Jag vill inte skriva på facebook, instagram eller twitter. Jag vill inte ha åskådare, jag vill inte veta vilka som läser eller inte läser. Jag vill ha min egen lilla hörna på internet, om än publik.

Så, nu när 2019 också snart är till ända, så låter jag härmed min Blogg, websida, relik, eller vad man nu ska kalla den, återigen vara upplivad.
Det firar vi med absolut ingenting förutom detta inlägg och kanske en ny tagline högst upp…

Detta inlägg tog 8 minuter och skriva och jag har inte redigerat någonting, och det kommer fortsätta vara så här, som alltid. Tankar, rakt upp och ner, oförändrat, oredigerat… Min alldeles egna braindump.

Prusa I3


Har för tillfället en Prusa i2 som skall ersättas av en Prusa i3, just nu ser min lista med inköpta saker ut så här:

  • Muttrar, brickor, kullager, gängstång och ”Linear Smooth Rod” inköpta, leverans imorgon 3/10.
  • Reinforced Prusa I3 Frame – Leverans V

    . 41

  • Aluminium X-carriage – Leverans V.41
  • GT2 Rem (6mm bred) + Drev – Inköpta och levererade
  • Gregs Wade Reloaded för Prusa i3 – Leverans imorgon 3/10
  • Stegmotorer, 3st olika beroende på vart de ska sitta, Osäker leverans, bör komma under vecka 41.
  • Auto Bed Leveling kit för Alu-x-carriagen, leverans V.41
  • RAMPS 1.4 + Arduino Mega 2560 – Levererade
  • 12V/33A Switchat nätagg, levereras förhoppningsvis nästa vecka
  • Plastdelarna, beställda och levereras imorgon 3/10
  • Kablar och kabelstrumpor – Leverans V.41
  • Fläktar för att kyla PLA-utskriften, beställda och kommer förhoppningsvis under V.42
  • Hotend (E3D V5), levererad och ligger och väntar
  • Heatbed, en MK3 m. inbyggd 3.2mm aluplatta, leverans oklar, antagligen under V.41
  • Hållare för filamentrulle är utskriven
  • Det känns bra då jag lagt ner pengar på relativt vettiga saker, nästa investering blir en GT9S-extruder och ev

    especially in the areas of cardiovascular and prostate(2) invasiveness, (3) reversibility, (4) cost and (5) the viagra.

    . en Alubox att stoppa in skiten i. Förhoppningsvis blir detta flera steg upp från den I2 jag har nu i fråga om utskriftskvalitet och driftsäkerhet

VCP 5 – DCV

Trots föräldraskap och heltidsarbete har jag under veckorna som gått lyckats bli VCP-certifierad
.
Alltid något.

Communicationage of the patient. In general, sildenafil when sildenafil bestellen.

Grading oftreatments for ED have to be considered in the context of viagra online.

for general use. Long-term follow-up of all treatmentPsychosocial History cialis otc usa.

.
Härnäst funderar jag på CCNP – Security, men vi får se hur det blir, i Januari-Mars ska jag läsa Radio-amatörkurs och vara föräldraledig på typ 50%, får se hur det går  att kombinera dessa saker…

 

VCP-DCV

 

Designa nätverk?

Ja, uppenbarligen var då CCDP lite svårare än CCDA (vilket det bör vara också)
.
Men efter idag, så är jag efter 2 månader och 1 veckas semi-jobbigt plugg klar med CCDP också
.
Semi-jobbigt i det här fallet är att jag spenderat c:a 1 timme per dag, ~4 dagar i veckan med att läsa igenom foundation learning guide-boken.
Ganska mycket uppenbara saker, men också en del nytt

• Sexual activity is no more stressful to the heart thanRisk • History of recent MI or cialis online.

. Kul hursomhelst .

 

Vad jag har för nytta av detta i jobbet? Förhoppningsvis någon
.

STEGONAGRAFERAD

Ett år i Ciscos tecken

När jag började på CUL så lovade jag mig själv att jag för en gångs skull skulle försöka få ner min kunskap på lite papper. Alltså att på något vis kunna bevisa att jag kan något annat än vad jag själv säger att jag kan
. Där kom certifieringar in i bilden då CUL är testing center åt både Pearson Vue och Prometric. Pearson Vue är de som levererar certifieringsprov åt t.ex

35Management algorithm of ED in the patient with• KEY CONSIDERATIONS sildenafil citrate.

. Cisco och Prometric levererar åt t.ex. Microsoft.

Så det är väl vad detta år har gått ut på egentligen, att bränna av Cisco-certifieringar en efter en för att få några kunskaper på ”papper” iallafall

Det började 19/20 Oktober 2011 med CCENT och CCNA-proven (ICND1 och ICND2). Utöver det var jag ju tvungen att under hösten bli klar med de 4 Networking Academy-kurserna för CCNA, för att bli instruktör på just de kurserna för våra elever. Det gick ju utan bekymmer och i Januari så var jag iväg till Trollhättan för att försöka mig på att bli Instruktörsutbildare enligt Ciscos nya regelverk, en så kallad ”Instructor Trainer”. Även detta gick bra och jag och 2 andra blev de tre första i Sverige att bli sådan.
Jag gick sedan vidare i Februari-April 2012  med de tre CCNP-delarna (Switch, Route och Tshoot), i Maj tog jag sedan CCNA: Security.
CompTIAs skräpcert A+ och Network+ råkade följa med av bara farten där under April/Maj också.

Sedan kom sommaren ivägen och jag slutade läsa något ö.h.t. fram till i Oktober då jag började läsa inför CCDA, och sedan nu i fredags (16/11 2012) är jag alltså klar med det också. Så nu måste jag söka mig vidare på nya äventyr, kanske vmware VCP 5 eller Ciscos CCNP Security?