Koncentrerad glädje.

Så kommer då den tiden på året när en av mina stora passioner får gå igång igen. En av mina alla förälskelser som får mitt hjärta att göra små glädjeskutt och som är en av mina fixpunkter varje år.  Nu börjar en tid som kommer sträcka sig fram till någon gång i januari och eventuellt längre. Känslan slog mig som den första snön igår, när jag bevittnade just den första snön (för mig) för i år… Jag pratar inte om vintern, vilket jag inte har mycket för. Eller julen som med all sin stress, överdrivenhet och ultrakonsumtion faktiskt inte tilltalar mig mer än för julaftons familjemiddag. Jag pratar om en annan klassiker som hör både julen och vintern till. Jag pratar om glögg.

Förra året tror jag att jag konsumerade 10 olika sorters glögg, där årspremiären var med Blossas årgångsglögg för 2008. Som alla andra av Blossas årgångsglöggar så lämnade den mig inte oberörd, jag köpte genast ett par flaskor extra och njöt länge och väl av dom, i små små doser per gång. Liksom jag hade gjort året där innan, och året innan det och… Jag sörjer en stund dagen när sista koppen glögg dricks, förhandsbestämt som det är. ”Detta är den sista för denna gång, mer får jag dricka i höst”. På samma vis gläds jag när säsongen för glögginmundigande börjar närma sig igen, mitt hjärta skiner upp vid tanken av att återigen få värma en kopp glögg och sätta mig ner och njuta av att jag är inomhus och inte i kylan utanför.

Årets premiär är nu, alldeles precis nu. Jag sitter här med en kopp av årets Blossa-årgångsglögg, d.v.s. Blossa 09 med smak av Clementin. Jag är glad, jag tar en liten mun glögg och jag njuter av smaken. Jag tar en till och känner mig glad. Koppen som en gång var full är nu tom, jag däremot är full av njutning och glädjekänslor. Vintern närmar sig och det rör mig inte, bara min glögg är där med mig är jag glad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *