Monthly Archives: mars 2008

Allmänt

Dumma inköp och andra saker som svider

I helgen (d.v.s. under påskhelgen) så köpte jag på mig en begagnad iBook på 500 rykande Megahertz.
Ett fartmonster på sin tid, d.v.s. 2001, men idag inget annat än en pappersvikt för många människor.

Jag valde dock att inhandla denna av en gammal bekant sedan svunna tider och var glad över att ha en liten 12" dator igen (min förra iBook dog nämligen en skum död för snart 2 år sedan).
Hur som helst så fungerade denna lilla dator jättebra, jag tog med mig den in i badrummet och lyssnade på musik, jag hade den brevid min kära 24" iMac och IRC:ade från den. Jag gosade med en och jag hade allmänt trevligt med den. Nej, inga obskyra sexakter med oskyldig teknik, sluta tänk sådanna tankar… nähä.. det var alltså bara jag, förlåt då.

Hursomhelst så slog det mig på måndagen att 500MHz kanske var i minsta laget, så jag tog min skruvmejsel, min lödpenna och en lampa. 4.5 timme senare startade iBooken så fint upp i 600MHz.

Den fungerade faktiskt över förväntan i denna enorma hastighet, den susade fram och visade mig hemsidor marginellt snabbare än tidigare. Så jag beslutade mig att denna lilla iBook skulle bli ett fint tillägg under min TV-bänk som webserver.

Så jag installerade Debian på den, slängde in Apache2 och lite andra vettiga saker (fail2ban var t.ex. väldigt viktigt att installera). Nej, nu är det fikonspråk här, jag ska försöka hålla denna blogg på normalsvenssonnivå och därför helt enkelt inte blanda in massa tekniska termer…

Låt oss säga såhär, tydligen var inte 6-7 år gamla iBooks tillverkade eller designade för att överleva att köras för fullt i 12-16 timmar med locket stängt. Stackarn brändes sönder…

Min lilla iBook överlevde alltså i mindre än en vecka i min ägo…typiskt…

Nu säljer jag iallafall delarna från kadavret på Tradera och hoppas få ihop mer än vad jag la ut på att köpa den.

Vad det var för andra saker som svider?
Jag hade skjorta idag, hela dagen… Jag har skavsår på mina bröstvårtor, det känns som någon har slitit av dom och klistrat dit dom igen. Jag tänker numer dissa skjorta, för alltid…

Slumpmässig tanke:
När jag fyller 30 (om 5 år) så vill jag ha en luftballongsfärd.

Bild på en släkting till min numer avlidna iBook:

image3

Vi har då samlats här idag för att säga farväl till vår vän iBook G3.
Vår kontakt med iBook G3 var kort men intensiv,
vi kompletterade varandra på ett bra sätt.
Jag gillar att lyssna på musik och du gillade att spela den.
Jag gillade att surfa på websidor och du visade dem gärna.

Tyvärr så var inte alla våra intressen så kompletterande
Jag gillade att löda, du gillade inte att bli lödd i
Jag gillar värme, tyvärr så avled du av den

Farväl iBook G3, du kommer bli ihågkommen som den dator jag ägt kortast tid.

Donationer till iBookens begravning skickas via paypal till johan.bogg (at) gmail.com

Allmänt

1 år och 2 dagar äldre…

I förrgår, 14 mars, så fyllde jag år, 25 stora år…

Jag måste då, helt inspirationlöst måste sägas, skriva ner lite vad som hänt sedan dess och såklart också vad jag faktiskt fått i present.

I fredags var det såklart tårta och fika som gällde, där var förutom sambon också mina föräldrar, mina tre bröder, min syster och en av brors arbetskamrater. Var en sorts avart av en marsipantårta som gällde, med krossad banan, vit choklad, grädde och vit marsipan. Kallas snövit på cafét/konditoriet nere på stan och var faktiskt riktigt god.
Vi hade rätt trevliga diskussioner och kom in på en person som jag tänkte blogga om vid senare tillfälle, vi kan kalla honom "Platsbristmästaren", även om den titeln inte stämmer då det snarare är hans utnyttjande av platsen och att han aldrig verkar ha några problem med platsbrist (och om han har, så löser han det rätt snabbt).

Hursomhelst så fick jag under dagen ett Kumquat-träd av mina föräldrar och av sambon fick jag en tröja, och av svärmor (om vi kan kalla henne det) så fick jag en t-shirt som tyvärr var för liten så den fick vi byta.
Sambon förklarade det hela med "Johan var för fet", men det vet jag inte riktigt om jag håller med om.

På jobbet hade Helena sprungit och samlat ihop småmynt hos mina kollegor och byggt ihop ett långt "halsband" av div. olika saker som hölls fast med tejp. Storebror hade givetvis bidragit han också och mitt i allt så satt det därför en portionssnus…

På lördagen gick jag och bytte tröjan (jag var ju tydligen för fet) och på kvällen så kom Helena och hade med sig en present som de tydligen hade samlat ihop till bland vänner, bekanta och släkt…
Presenten? Ett Bonsai-träd, jag gillar plantor och växter av alla de slag så det var faktiskt riktigt uppskattat.
Senare kom också Kavla och med honom såklart den oundvikliga festen, vid 00:35 eller så hade vi förfestat klart och det var dags att dra till krogen på stan. Halsbandet utsattes  för en länsning och för pengarna inhandlades en Xider på Sport In (eller vad det nu heter) här på stan. Tack för cidern allihopa som var med och samlade, den var god!

Kumquat-trädet (kasst foto, men jag har tyvärr ingen kamera):

Bonsaien (nu gäller det bara att hitta ett ställe där den kan stå utan att dö):
Knäppt från en urusel vinkel från vad jag misstänker ska vara baksidan av bonsaien

Livet

Sjuk, sjuk…ehm…psyk?

Jag är sjuk, och då menar jag sjuk på mer än ett sätt. Ni ska få höra vad jag menar om en liten stund, men först lite bakgrundshistoria. Här kommer då lite av de privata saker jag så högt proklamerade att jag aldrig, aldrig, skulle skriva om på den här bloggen. Jag ber om ursäkt, det var inte meningen, jag bröt mitt löfte, jag är en dålig människa.

För ca fyra veckor sedan, på en fredag, så hade jag en illasinnad finne i mitt öra, då jag i normalfallet sover med öronproppar (för att slippa bli störd av oljud när jag sover), så ställde detta till en del problem för mig. Öronproppshelvetet gick ju inte in!
Med beslutsam hand förde jag därför in en tops i örat och förstörde satskapet, haha, där fick den jäveln!

Detta har senare visat sig vara ett dåligt beslut…

Någon dag senare hade jag rejält ont i örat, och kände, när jag försiktigt kände efter med ett lillfinger, fullt med små sår och sårskorpor i örat. Tanken "Detta kräver desinfektion!" gick genast genom huvudet. Fram med bomullstuss och Desivon, dränkte tussen i Desivonet och stoppade in tussen i örat. Ha, där fick de enerverande små skitarna som valt att härja i mitt öra!

Visst, det var säkert bra tänkt, men när så torsdagen kom och jag vaknade nästan helt utan hörsel på vänster öra och en bortdomnad känsla i vänster kind så började oron stiga i min kropp. Jag tryckte ner känslan i mina djupaste gömmor och försökte ignorera det, det skulle bli bättre…Det blir ju alltid bättre, eller?

För att göra en lång historia kort, och för att komma till poängen med hela detta inlägg, så kan vi säga att jag nu gått igenom två antibiotika-kurer, haft skumma droppar i örat och fortfarande inte hör speciellt bra på vänster öra!
Jag har också sedan den senaste veckan haft halsont, hostat, haft huvudvärk, varit yrslig och haft frossa… Kort sagt, jag har blivit jävligt förkyld!
Så, nu kan vi fortskrida till vad som egentligen var meningen med detta blogginlägg, att berätta de andra aspekterna på vilket vis jag är sjuk.

När jag då ligger här i min säng och skriver detta inlägg, fullt påklädd, inlindad i ett täcke, och fryser, skakar och knappt kan svälja riktigt… Vad tänker jag på då?
Jo, jag ligger här och känner mig dålig, har dåligt samvete, för att jag inte är på jobbet…
Jag ligger alltså här, och kan knappt maka mig upp ur sängen, och jag känner mig dålig för att jag inte är på jobbet och är en duktig arbetare?

Jag är inte bara sjuk fysiskt, jag måste ju för guds skull också vara gravt skadad psykiskt. Jag sätter alltså mitt arbete före min hälsa så till den grad att jag får dåligt samvete den första gången jag är hemma sjuk på fyra år? Jo, jag var hemma en torsdag för 2 veckor sedan också för att örat jävlades något enormt, men det är samma sjukperiod.

Jag måste fundera på hur det fungerar egentligen, varför jag känner mig illojal för att jag är hemma en gång, när jag faktiskt mådde så illa på väg hem från jobbet i måndags att jag spenderade de första 100-150m hem gåendes brevid cykeln istället för att cykla. Eller att jag, igår, när jag var på sjukhuset gick hela vägen hem för att jag inte orkade sätta mig på cykeln. Att jag sov 3 tmmar på eftermiddagen igår för att jag mådde skit, eller att jag däckat ihop i soffan/sängen de flesta kvällar jag kommit hem från jobbet den senaste veckan…

Nej, jag får nog fundera över hur pass sjuk man kan vara och fortfarande gå till jobbet, jag kan inte hålla på och arbeta när jag mår skit av någon obskyr anledning som jag inte ens själv vet om…

Jag hostade förresten upp en stor slemklump, vill någon köpa den så kan ni maila mig…