Jag är sjuk, och då menar jag sjuk på mer än ett sätt. Ni ska få höra vad jag menar om en liten stund, men först lite bakgrundshistoria. Här kommer då lite av de privata saker jag så högt proklamerade att jag aldrig, aldrig, skulle skriva om på den här bloggen
. Jag ber om ursäkt, det var inte meningen, jag bröt mitt löfte, jag är en dålig människa.
För ca fyra veckor sedan, på en fredag, så hade jag en illasinnad finne i mitt öra, då jag i normalfallet sover med öronproppar (för att slippa bli störd av oljud när jag sover), så ställde detta till en del problem för mig . Öronproppshelvetet gick ju inte in!
Med beslutsam hand förde jag därför in en tops i örat och förstörde satskapet, haha, där fick den jäveln!
Detta har senare visat sig vara ett dåligt beslut…
Någon dag senare hade jag rejält ont i örat, och kände, när jag försiktigt kände efter med ett lillfinger, fullt med små sår och sårskorpor i örat. Tanken "Detta kräver desinfektion!" gick genast genom huvudet. Fram med bomullstuss och Desivon, dränkte tussen i Desivonet och stoppade in tussen i örat . Ha, där fick de enerverande små skitarna som valt att härja i mitt öra!
Visst, det var säkert bra tänkt, men när så torsdagen kom och jag vaknade nästan helt utan hörsel på vänster öra och en bortdomnad känsla i vänster kind så började oron stiga i min kropp. Jag tryckte ner känslan i mina djupaste gömmor och försökte ignorera det, det skulle bli bättre…Det blir ju alltid bättre, eller?
För att göra en lång historia kort, och för att komma till poängen med hela detta inlägg, så kan vi säga att jag nu gått igenom två antibiotika-kurer, haft skumma droppar i örat och fortfarande inte hör speciellt bra på vänster öra!
Jag har också sedan den senaste veckan haft halsont, hostat, haft huvudvärk, varit yrslig och haft frossa… Kort sagt, jag har blivit jävligt förkyld!
Så, nu kan vi fortskrida till vad som egentligen var meningen med detta blogginlägg, att berätta de andra aspekterna på vilket vis jag är sjuk.
När jag då ligger här i min säng och skriver detta inlägg, fullt påklädd, inlindad i ett täcke, och fryser, skakar och knappt kan svälja riktigt… Vad tänker jag på då?
Jo, jag ligger här och känner mig dålig, har dåligt samvete, för att jag inte är på jobbet…
Jag ligger alltså här, och kan knappt maka mig upp ur sängen, och jag känner mig dålig för att jag inte är på jobbet och är en duktig arbetare?
Jag är inte bara sjuk fysiskt, jag måste ju för guds skull också vara gravt skadad psykiskt. Jag sätter alltså mitt arbete före min hälsa så till den grad att jag får dåligt samvete den första gången jag är hemma sjuk på fyra år? Jo, jag var hemma en torsdag för 2 veckor sedan också för att örat jävlades något enormt, men det är samma sjukperiod.
Jag måste fundera på hur det fungerar egentligen, varför jag känner mig illojal för att jag är hemma en gång, när jag faktiskt mådde så illa på väg hem från jobbet i måndags att jag spenderade de första 100-150m hem gåendes brevid cykeln istället för att cykla
Hypogonadism leading to testosterone deficiencyassociated side effects include pain as well as systemic little blue pill.
. Eller att jag, igår, när jag var på sjukhuset gick hela vägen hem för att jag inte orkade sätta mig på cykeln. Att jag sov 3 tmmar på eftermiddagen igår för att jag mådde skit, eller att jag däckat ihop i soffan/sängen de flesta kvällar jag kommit hem från jobbet den senaste veckan…
Nej, jag får nog fundera över hur pass sjuk man kan vara och fortfarande gå till jobbet, jag kan inte hålla på och arbeta när jag mår skit av någon obskyr anledning som jag inte ens själv vet om…
Jag hostade förresten upp en stor slemklump, vill någon köpa den så kan ni maila mig…