Ett behov som behöver fyllas.

Jag är väl den första att erkänna att denna blogg – hemsida, relik, vad nu man vill kalla det – är allt annat än levande, och så får det väl vara.
Det har hänt en del de senaste åren i mitt liv, vilket gjort att jag haft fullt  upp och kanske inte uppdaterat denna sida så som jag borde ha gjort.
Jag skriver väl mest för min egen skull, ingen annan läser eller tittar väl ens på denna sida om jag inte tvingar in någon hit.
Men iallafall, vad har hänt? En liten kronologisk ordning, så är vi där vi är idag.

I mars 2013 föddes min första son Måns, en fantastisk liten skapelse som välte upp och ner på vårt liv och alla icke-föräldrar som (inte) läser detta kan omöjligt veta vilken häftig känsla det är att bli förälder.
Under året så var det fullt upp med att vara nybliven förälder och att förstå att den här lilla personen faktiskt ska vara med en förhoppningsvis resten av ens liv.
Under tidiga sommaren 2014 fick vi så veta att vi väntade nummer två som skulle komma till oss i december, vilket hon, Ellen, också gjorde någon dag före jul.
Och att ha två barn, det är inte dubbelt så jobbigt som att ha ett barn, det kan jag på en gång säga. Det är snarare kanske 2.5-3 gånger så jobbigt.

Sen rullade livet på, bloggen blev glömd, jobbet och pendlingen till Hudiksvall (9 mil enkel resa) innebar kort sagt att tid, ork eller ens lust att skriva något inte längre fanns.
2017 köpte vi ett nytt hus, sålde det gamla och flyttade en bit ut på landet till en trevlig liten by där vi bor i ett lagom stort grått hus. Tyvärr så fanns det, i våra ögon lite saker att göra.
Så sedan dess har vi gjort om alla rum på övervåningen, fixat om hallen, byggt ett kontor i garaget, byggt om tvättstugan på nedervåningen, köpt badtunna, byggt bastu, växthus och lekstuga….
Kort sagt, det hände en del.

Så nu sitter vi här, i december 2019. Jag har inte tagit mer än ett certifikat sedan det senaste (VCP5) och det är/var CCNA: Service Provider, så även på ”pluggdelen” av livet har jag lagt av mig.

Anledningen till att jag skriver detta, att jag skriver något ö.h.t är att jag har saker som måste få komma ut på ett eller annat sätt, känslor, tankar, funderingar och annat som bubblar och vill ut.
Jag vill inte skriva på facebook, instagram eller twitter. Jag vill inte ha åskådare, jag vill inte veta vilka som läser eller inte läser. Jag vill ha min egen lilla hörna på internet, om än publik.

Så, nu när 2019 också snart är till ända, så låter jag härmed min Blogg, websida, relik, eller vad man nu ska kalla den, återigen vara upplivad.
Det firar vi med absolut ingenting förutom detta inlägg och kanske en ny tagline högst upp…

Detta inlägg tog 8 minuter och skriva och jag har inte redigerat någonting, och det kommer fortsätta vara så här, som alltid. Tankar, rakt upp och ner, oförändrat, oredigerat… Min alldeles egna braindump.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *